Det finns bra hundmammor och jag har bara haft turen att ha bra hundmammor och sedan så finns det några unikt bra som Amy också. Lucifera, Anastasia, Marsipanen och Amy är den typen av hundmammor som gör att man inser att man bara är människa.
De förlöser utan att knappt vara medtagna, de navlar av o slafsar i sig med ljusets hastighet proffsigt utan minsta tvivel de städar upp o donar så man knappt ser att det pågått en valpning.Sedan omsorgen med valparna går inte av för hackor, de vänder på sig varannan gång, de äter vare sig för mycket eller för lite, de räknar, de missar ingenting.
Amy har fått tre små fleecefiltar som hon kan få bädda in dem med, innan hon ens tänker på att gå ur lådan. Att hon skulle missa någon eller ens stöta till någon på väg in, ut eller när hon lägger sig finns inte på världskartan. Hon sover stenhårt och avslappnat men alltid med ett vakande öra, hon tar varsamt sina små krabater o lägger dem vart hon tycker de skall vara, Amy är ett proffs och jag älskar henne....
Så vidare till valparna då, de är så olika så olika allihop. Det är sex rediga pöjkar som är stora och tjocka och redigt kraftiga och flickorna är betydligt mindre o lite mer tjejiga.
Alla har fina breda skallar och vissa betydligt mer av allt..
Vissa har ganska mycket vitt på bröstet o vissa ingenting.
Här är Clayton och han är precis som alla andra med snopp, glad i mat och tuttar.
Alla har glimmat i ögonen och vissa har redan öppnat ögonen och de som var så små när de föddes, snart börjar svansarna att vifta så smått, härligt.
Tänk vad gulliga de är de små liven.
Olika i storlek men rediga Cane Corsos, bra jobbat Amy o Rocko.
Följ deras äventyr här...från och med nu.
